Det här väntar TMF-företagen 2024: Fyra experter om tre utmaningar

Text: Frida Henke

Den träförädlande industrin står för en stor del av Sveriges BNP och är en viktig del av hållbarheten inom flera sektorer, inte minst inom bygg. Det konstaterar bostadsminister Andreas Carlson (KD) när TMF kontaktar honom för att höra vad som görs från politiskt håll under 2024 för att få i gång småhusbyggandet igen.

– Den här branschen är ett ypperligt exempel på där konkurrenskraften för svenska företag går hand i hand med hållbarhet och minskade utsläpp, säger han.

Just det är också en viktig anledning till att det gäller att få strukturella förändringar på plats innan konjunkturen åter vänder uppåt så att företagen är redo att snabbt komma i gång igen. Men branschens utmaningar är inte bara kopplade till den ekonomiska nedgången. Det handlar också om företagens växande svårigheter med att få tag i kompetent arbetskraft, samtidigt som arbetet med hållbarhet och att ansluta sig till den cirkulära ekonomin blir allt intensivare i takt med att EU:s reformer träder i kraft.

– Det är stora förändringar som kommer ske, så det kommer kräva väldigt mycket arbete för företagen för att kunna leva upp till kraven och få det här på plats, säger Johanna Ljunggren, hållbarhetschef på Kinnarps.

Hållbarhet

Johanna Ljunggren, hållbarhetschef, Kinnarps, sitter med i delegationen för cirkulär ekonomi på uppdrag av regeringen:

 Går omställningen tillräckligt snabbt?

- Det vore fel att säga, även om det händer mycket bra saker. Medvetenheten kring hållbarhet och cirkularitet ökar, det utvecklas strategier och tas politiska beslut, men det går fortfarande inte tillräckligt snabbt. Sedan finns det saker som sätter käppar i hjulet på effektiva lösningar. För att kunna renovera och återbruka krävs ofta mer manuell hantering och kvalificerade bedömningar av skick och kostnader. Det är en kunskaps- och kompetensaspekt som behöver vidareutvecklas.

 Vilka är de viktigaste förändringarna som är på gång för branschen under 2024?

- Dels kommer vi se ett ökat fokus på tjänster av olika slag, som att förlänga livet på produkter och bevara värdet i inredning över tid. Dels kommer det vara fokus på att förbereda och anpassa inför kommande EU-lagstiftning som Ekodesigndirektivet och information gällande produktpassen. Jag tror att det finns en ganska hög nivå av medvetenhet hos svenska bolag, men kraven är omfattande och långtgående och kommer kräva mycket i fråga om resurser.

- Pratar man om omställningen till cirkulär ekonomi är mycket av utmaningen att hitta effektiva modeller och attraktiva erbjudanden om renovering och uppdatering så att kunderna vill investera i ett långt produktliv redan vid inköpet. Det gäller att på olika sätt våga testa olika processer eftersom flera av åtgärderna med att förlänga livet på produkter kommer med utmaningar kring hur man gör det mest effektivt. Den process vi har nu är ett arbetssätt som har finslipats under många år, så det vore konstigt om de nya arbetssätt vi nu tar fram skulle vara lika effektiva på en gång.

 Vad skulle du prioritera för att skynda på hållbarhetsarbetet inom branschen?

- Att kvalitet och produkter som är anpassade för långa liv och många användare värderas mycket tydligare vid inköpstillfället och vid offentlig upphandling. Nu är det ganska många parametrar som styr inköpsbesluten som behöver uppdateras och prioriteras rent politiskt.

Bostadsbyggandet

Jan Jörnmark, docent i ekonomisk historia vid Göteborgs universitet, specialiserad på bostadsbyggnadsbranschen och stadsplanering:

Vad är den svenska bostadsmarknadens största problem enligt dig?

- Ett stort problem är lagstiftningen som har med bostadsplaneringen att göra, inte minst när det gäller för byggandet av småhus. För där det är som mest attraktivt att bygga det som folk älskar att bygga, nämligen trädgårdsstäder, är det som besvärligast att få tillstånd. Ta lägena som ligger mellan 3 och 10 kilometer utanför storstäderna och det är besvärligare att få bygglov där än i innerstäderna. Det stora bekymret där är att man har två lagsystem, bygglagen och miljöbalken, och de här är i konflikt med varandra. Och dessutom är miljöbalken så otydligt formulerad att ingen vet från fall till fall vad utgången kommer att bli. Detta försvårar systematiskt för nyproduktion och utbudet hålls tillbaka. Därför är nödvändigt att påverka politiker och lagstiftning, så att utbudet kan utökas och vi slipper okontrollerade prisspiraler som vi har sett de senaste årtiondena.

Hur borde svensk bostadspolitik vara utformad om du fick önska fritt?

- Jag har allt mer kommit att tro att det är just det segmentet av bostäder som trädgårdsstäder kan erbjuda, radhus och villor, som det är nödvändigt att bygga mer av. På 70-talet byggdes bostadsbristen bort genom att svenskar köpte sig subventionerade småhus som byggdes likadana i stort antal. Men när de subventionerna togs bot på 1990-talet så ändrade det riktning till inflyttning i innerstäderna. Det byggdes flerbostadshus i outnyttjade områden som Eriksberg i Göteborg och Hammarby sjöstad i Stockholm. Nu har vi inga sådana områden kvar och för att tillfredsställa den efterfrågan behöver du exploatera områden som ligger en mil utanför storstäderna, jordbruksmark, och då måste du göra den vägen åtkomlig. Och det hjälper inte att bygga ett par hundra hus här och där utan man måste planera för att avlägga stora områden för sådant. Det skulle vara en väg ut ur dagens bostadskris, eller i alla fall något som skulle kunna lindra den.

Vilka bostadspolitiska åtgärder anser du behöver göras under 2024?

- Utvecklingen framåt, ja under de närmsta ett, två åren måste politikerna hantera lagstiftningen. Gör man det då borde situationen kunna förbättras på tre till fem års sikt – och kanske till och med vara bra på åtta till tio års sikt. Men det förutsätter att man relativt omedelbart börjar se över lagstiftningen.

Andreas Carlson (KD), bostadsminister:

Vilken är den viktigaste reformen för att få fart på bostadsbyggandet i allmänhet och småhusbyggandet i synnerhet?

– Det viktigaste på kort sikt är att bekämpa inflationen. Det är grundorsaken till att räntorna har gått upp och att produktions- och finansieringskostnaderna har ökat. Och regeringens ekonomiska politik syftar till just detta.

 Vilka förutsättningar vill du förbättra för småhusbyggandet så att det kan rivstarta när konjunkturen vänder?

– Sju av tio vill bo i småhus och då handlar det framför allt om att det behöver finnas tillgängliggjord byggbar mark i attraktiva lägen. Regelverket behöver förenklas och förbättras och ledtider behöver kortas och vi har tagit ett initiativ med en bonus till kommuner för att planera just för byggbar mark. En annan viktig sak är att korta tiden för tillståndsprocesser som i dag tar väldigt lång tid. Det här är strukturreformer som kanske borde funnits på plats för länge sedan, men vi lägger nu upp ett högt tempo för att få dem på plats så snabbt som det bara är möjligt.

 Hur tror du att 2024 kommer se ut för TMF:s medlemsföretag?

– Vi ser ju att den lågkonjunktur som vi nu är i kommer att hålla i sig så det kommer att vara ett tufft år. Förhoppningsvis så fortsätter trenden och tendensen att inflationen börjar vika, att de åtgärder som har vidtagits faktisk biter. Det är för tidigt att ropa faran över, men jag hoppas att vi ser fler ljuspunkter under detta år.

Kompetensförsörjning

Mia Bernhardsen, chef för kompetensförsörjningsfrågor, Svenskt Näringsliv:

Hur omfattande är problemen kring kompetensförsörjning?

- I dag uppger sju av tio företag att de har svårt att hitta den kompetens de behöver. Det ger dem svårigheter att klara av att leverera de varor och tjänster som efterfrågas och det hindrar utvecklingen i många branscher. För trä- och möbelbranschen är yrkesprogrammen en viktig rekryteringsbas. Problemet är att alltför få unga väljer dessa program. I dag är det cirka 30 procent av en årskull som väljer ett yrkesgymnasium, medan vi skulle behöva att 40 procent tar examen från en sådan utbildning.

 Vad behövs för att yrkesutbildningarna ska kunna locka till sig elever?

- Det behövs ett engagerat näringsliv som synliggör vad det innebär att jobba i branschen och vad den har att erbjuda. Företagen behöver också vara tydliga med sina kompetensbehov och vara en samtalspartner till utbildningssamordnare. Detta ansvar ligger på även på småföretagarnas axlar. Det handlar till exempel om att besöka utbildningar och berätta om branschen eller att engagera sig i ett programråd till en utbildning. Det handlar också om att öppna arbetsplatserna för olika typer av lärande och praktik.

På vilka utbildningsnivåer behöver det göras mest förändringar för att företagen ska få det lättare att hitta anställda?

- Den utbildningsnivå som har störst potential att hjälpa företagen är yrkesvux, som leder till en gymnasial yrkeskompetens. Där kan personer som valde en mer teoretisk gymnasieutbildning, på relativt kort tid, yrkesväxla till exempelvis trä- och möbelbranschen. Problemet är regelverket. I dagsläget har den som har en svag ställning på arbetsmarknaden förtur till utbildningen, vilket i vissa fall begränsar personer som redan har en annan examen att skola om sig. Regelverket behöver göras om för att öka tillgången och tillgängligheten.

Om du blickar framåt, vilka politiska åtgärder ger resultat under 2024?

- Då är det expansionen av yrkeshögskolan som i år kommer få ett utökat antal platser. Min förhoppning är också att planerings- och dimensioneringsreformen, som precis kommit på plats, ska hjälpa. Det är en reform som innebär att arbetslivet ska få större gehör gällande antalet platser i gymnasiet. Tidigare har de antalet utbildningsplatser utformats med stor hänsyn till elevernas intressen, medan man nu även kommer ta hänsyn till vad som efterfrågas på arbetsmarknaden. Sedan hoppas jag också att regeringen ska ta fram en nationell STEM-strategi, som står för science, technology, engineering och mathematics, för att väcka barns intresse för naturvetenskap och teknik redan i grundskolan.