”Om det finns några hot mot modellen tror jag snarare att de kommer inifrån än utifrån”
Den svenska modellen är ett flexibelt system som gynnar båda parter på arbetsmarknaden. Samtidigt utsätts den för press på flera fronter. German Bender, arbetsmarknadsforskare samt utredningschef på den fackliga tankesmedjan Arena Idé, tror dock att hotet mot modellen snarare kommer inifrån. Sista delen i TMF:s serie om den svenska modellen.
Text: Frida Henke
Anledningen till att den svenska modellen blivit en framgång är den samförståndsanda som under långa perioder rått mellan arbetsmarknadens parter. En konsensus som lett till ett stabilt investeringsklimat med konkurrenskraftiga företag, samtidigt som reallönerna stigit. I förlängningen är det en stor bidragande orsak till svenskt välstånd.
– Fram till inflationschocken har den här modellen varit en av de saker som gjort att vi kunnat leverera reallöneökningar och samtidigt bidra till en kontrollerad inflation, menar David Johnsson, chef för internationella arbetsmarknadsfrågor på Svenskt Näringsliv och tidigare vd för TMF, Trä- och Möbelföretagen.
Ett svenskt unikum
Men den svenska modellen är just ett svenskt unikum. Trots fördelarna är det få länder som i huvudsak reglerar arbetsmarknaden genom kollektivavtal snarare än lagstiftning. Och - ännu färre som kopplar kollektivavtalen till fredsplikt. En anledning är att det i många länder - i stället för ett starkt fackförbund inom en viss bransch - ofta finns flera mindre och konkurrerande organisationer. Det ger upphov till ett större antal och därmed svagare avtal mellan parterna, eftersom det samlade ansvaret saknas. Detta gör att man i mycket högre utsträckning måste förlita sig på statlig reglering av arbetsmarknaden.
– I många länder är staten mycket mer involverad. Många länder har också myndigheter som kontrollerar löner och villkor, medan fackföreningarna gör det i Sverige, säger Irene Wennemo, generaldirektör på Medlingsinstitutet.
I många länder är staten mycket mer involverad. Många länder har också myndigheter som kontrollerar löner och villkor, medan fackföreningarna gör det i Sverige.
Irene Wennemo, generaldirektör på Medlingsinstitutet.
Att på EU-nivå förklara den svenska paradoxen kring väldigt starka fackföreningar och få konfliktdagar har dock sina utmaningar.
– De begriper inte riktigt hur vi utan centralstyrning kan nå en rimlig löneutveckling utifrån vår konkurrenskraft. De litar inte på att parterna ska göra sitt jobb även om de ser att resultaten är bra, i stället vill de ge individen rättigheter genom till exempel minimilöner. Det är en kulturkrock, säger Irene Wennemo.
Kommer ökad EU-styrning urholka modellen?
Rädslan är att ökad styrning från EU på sikt kommer urholka modellen. Att kollektivavtalen får allt mindre betydelse ju fler regleringar som läggs på ovanifrån. Något som i sin tur kommer leda till att allt färre ansluter sig till en organisation – både på den fackliga sidan och arbetsgivarsidan.
– Jag har stor respekt och förståelse att man från EU-håll vill lyfta arbetsvillkoren i många länder, men att jobba med generell lagstiftning på den nivån riskerar samtidigt att slå sönder just de fungerande system som EU-kommissionen ofta framhåller som förebilder, säger David Johnsson.
Och i den här frågan är fack och arbetsgivare rörande överens.
– Många blir förvånade över att även vi på den fackliga sidan har ett högt tonläge i frågan, men inblandningen tar bort legitimiteten från modellen och går stick i stäv med det de försöker uppnå, säger Per-Olof Sjöö, förbundsordförande på GS-facket.
Många blir förvånade över att även vi på den fackliga sidan har ett högt tonläge i frågan, men inblandningen tar bort legitimiteten från modellen och går stick i stäv med det de försöker uppnå.
Per-Olof Sjöö, förbundsordförande på GS-facket.
Men hotet från EU är inte det enda orosmolnet. Modellen pressas även av utmaningar inifrån som fallande facklig organisationsgrad och låg kollektivavtalstäckning i vissa branscher. Från en anslutningsgrad på uppemot 85 procent för 30 år sedan är nu knappt 70 procent av svenska arbetstagare fackligt anslutna. Det är det största problemet för den svenska modellen, enligt German Bender som är utredningschef på Arena Idé och arbetsmarknadsforskare knuten till Handelshögskolan i Stockholm samt Harvard.
– Om det finns några hot tror jag snarare att de kommer inifrån modellen än utifrån. Om organisationsgraden fortsätter att minska kommer det till slut att påverka maktbalansen. Och blir arbetsgivarna för inflytelserika är det inte säkert att facken avstår från att vända sig till politiken för stöd, säger German Bender.
Även EU-reglering kan komma att underminera modellen, eftersom det riskerar att minska utrymmet för parterna att reglera arbetsmarknaden genom kollektivavtal snarare än lagstiftning, menar Bender.
Även inom industrin minskar antalet anslutna
För industrin märks tappet av antalet anslutna än så länge inte så mycket, men trenden finns där.
– Det är viktigt att vi talar för en majoritet, inom GS-facket jobbar vi därför för att stärka våra lokalorganisationer så att vi är närvarande på arbetsplatserna, säger Per-Olof Sjöö.
Samtidigt har företag som Tesla och Spotify visat sig ovilliga att teckna kollektivavtal. Det är dock inget som oroar David Johnsson alltför mycket.
– Det förekommer alltid utmaningar i ett system och den här typen av konflikter har vi haft med viss regelbundenhet. Men det är inte något som hotar den samlade modellen i min mening.
Det förekommer alltid utmaningar i ett system och den här typen av konflikter har vi haft med viss regelbundenhet. Men det är inte något som hotar den samlade modellen i min mening.
David Johnsson , chef för internationella arbetsmarknadsfrågor, Svenskt Näringsliv
Han får medhåll från German Bender som påpekar att det endast är cirka 20 procent av företagen i privat sektor som inte har kollektivavtal, huvudsakligen i tjänstesektorn. Och de företag som står utanför har väldigt sällan blivit pressade av facken. Det kan bero på att det är små företag som behöver växa till sig, att det är familjeföretag eller kanske att de anställda redan har jättebra villkor och inte kräver kollektivavtal.
– Jag tror att det finns en del exempel på nya företag som inte vill spela enligt reglerna men det är inget utbrett fenomen. Snarare är det så att de som avviker från normen som Spotify och Klarna får mycket uppmärksamhet i media på grund av att de är starka kundtillvända varumärken, säger han.
Fallet Tesla är inte representativt
I fallet Tesla menar German Bender att konflikten inte är representativ för hur det går till. När ett företag utsätts för stridsåtgärder, genom förhandlingar och ytterst strejkvarsel, brukar det i normala fall teckna kollektivavtal.
– Det är inte många som skulle vara beredda på att ta de konsekvenser som Tesla utsatts för i och med strejk och sympatiåtgärder och allt vad det innebär i kostnader och tapp för varumärkets anseende. Tesla-strejken är den längsta i Sverige på 100 år, den är exceptionell. Det övergripande mönstret är att svensk arbetsmarknad är en av världens mest fredliga och att företag normalt sett väljer att teckna kollektivavtal, säger han.
Jag tror att det finns en del exempel på nya företag som inte vill spela enligt reglerna men det är inget utbrett fenomen. Snarare är det så att de som avviker från normen som Spotify och Klarna får mycket uppmärksamhet i media på grund av att de är starka kundtillvända varumärken.
German Bender, arbetsmarknadsforskare samt utredningschef på den fackliga tankesmedjan Arenda Idé
Per-Olof Sjöö ser dock risker med företag som inte vill teckna kollektivavtal och höjer varningsflagg för något som riskerar att bidra till osund konkurrens. Utmaningarna till trots har han ändå gott hopp om att modellen även fortsättningsvis ska stå sig stark.
– Vi levt med den i över 100 år så det är mycket som ska till för att rubba den. Faran är att det sker en långsam erodering där lagstiftaren säger att nu är ni inte längre tillräckligt representativa. Men jag är en varm förespråkare och vi kämpar rätt hårt på båda håll, Per-Olof Sjöö.
Dialog med både Bryssel och Stockholm
För Svenskt Näringsliv sker den kampen både i EU-kommissionen och Regeringskansliet.
– Det handlar om att tala med olika beslutsfattare i Bryssel, men också i Stockholm för det är där svensk Europapolitik sätts och vi måste jobba lika hårt på alla fronter. Vi kan inte heller bara åka ner och säga nej till allt, vi måste arbeta mer konstruktivt och komma med egna förslag. För vår del handlar det också om att inse att den svenska modellen är en del av en europeisk arbetsmarknadsmodell, säger David Johnsson.
Målet är inte att missionera eller trycka modellen på andra, utan att bevara så mycket som möjligt för egen del.
– Världen går inte under utan den svenska modellen, alla länder har ordningar som är en produkt av deras kultur. Men vi tycker att vi har ett bra system där vi kan samtala och lösa frågor snabbt mellan folk som har kunskaper om respektive bransch. Vi tror dessutom att den är bra för både konkurrens- och innovationskraften, säger David Johnsson.
- I Sverige omfattas nästan 90 procent av de anställda av kollektivavtal och arbetar alltså i de allra flesta fall hos en arbetsgivare som är ansluten till en arbetsgivarorganisation. I privat sektor är det 80 procent. De flesta företag som saknar avtal finns inom tjänstesektorn. Varav det stora flertalet inte utsätts för några fackliga stridsåtgärder.
- 70 procent av svenska arbetstagare är fackligt anslutna. Vilket kan jämföras med den tidigare nivån på cirka 85 procent för omkring 30 år sedan.