Samförståndsandan som byggt svensk välfärd
Konkurrenskraftiga företag, goda arbetsvillkor och en relativ löneutveckling för medarbetarna. Det som utmärker den svenska arbetsmarknadsmodellen och dess styrka är att den bärs och upprätthålls av de som lever med den, menar såväl fack som arbetsgivare.
Text: Frida Henke
Den svenska arbetsmarknadsmodellen är världsunik. Att låta arbetstagare och arbetsgivare själva förhandla om löner och villkor saknar motstycke i en internationell kontext, något som också gör den svår att förklara för utomstående.
– Modellen bygger på att vi har en hög organisationsgrad på båda sidor och omfattas av kollektivavtal. Det gör att det inte behövs någon lagstiftning kring arbetstider och minimilöner eftersom kollektivavtalen även tillämpas på oorganiserade arbetstagare på arbetsplatserna, säger David Johnsson, chef för internationella arbetsmarknadsfrågor på Svenskt Näringsliv samt tidigare vd för Trä- och Möbelföretagen (TMF).
Villkoren kan anpassas
Att branscherna på så sätt reglerar sig själva utan politisk inblandning gör att villkoren som förhandlas fram kan anpassas för just deras speciella behov kring exempelvis skiftgång och arbetstidsreglering.
– I stället för att ha samma regelverk för alla branscher, oavsett deras förutsättningar, har de specifika avtal utifrån deras egna behov och därför ser exempelvis arbetstider och löner olika ut. Det är ett resultat av förhandlingar mellan parter som kan sina egna branscher. Något som ger både snabbhet och bättre konkurrenskraft, menar han.
Det omvända gäller när staten reglerar arbetsvillkoren genom generell lagstiftning. Där alla företag i stället ska klämma in sig i den gängse mallen.
Med politiskt ingripande blir det ”one size fits none”.
David Johnsson, chef för internationella arbetsmarknadsfrågor på Svenskt Näringsliv
I ett internationellt perspektiv har samverkansmodellen även få konfliktdagar. Så har det varit ända sedan Industriavtalet slöts 1997.
– Vi ligger i internationell toppklass och det är väldigt bra. Strejker ger effekter i flera led och innebär jättestora kostnader för både företagen och samhället, säger Irene Wennemo, generaldirektör på Medlingsinstitutet – den statliga myndighet som ansvarar för medling i arbetstvister och har i uppdrag att verka för en väl fungerande lönebildning.
Hon berättar att vår arbetsmarknadsmodell gett ett ganska företagsanpassat system genom att parterna själva förhandlar om villkoren.
Samtidigt kan det kan vara svårt att förhandla med facket, men när de väl sagt ja blir de en försvarare av den kompromiss som gjorts och företaget får en motpart som står upp för överenskommelsen. I de länder där staten bestämmer hur det ska vara, hamnar facket lättare i att bara klaga.
Irene Wennemo, generaldirektör Medlingsinstitutet
Den svenska arbetsmarknadsmodellen ger alltså stor flexibilitet efter verksamhetens art. Samtidigt skapar kollektivavtalen ett golv för hur låga lönerna kan vara för de företag som valt att inte ansluta sig. På pappret är det svårt att förstå varför det fungerar och gör att det är svårt att förklara för tjänstemännen och politikerna i Bryssel. Men den här samverkan har skapat en typ av symbios där båda parter tar lika ansvar.
En av TMF:s fyra fackliga motparter, GS-facket, delar bilden.
Att vi bråkar med varandra ligger i sakens natur, men det är en styrka i att förhandla på både central- och företagsnivå eftersom man ska mötas och arbeta tillsammans igen dagen efter.
Per-Olof Sjöö, förbundsordförande GS-facket
- Därför tror vi på att de problem som uppstår på en arbetsplats bäst löses av de som ska leva med besluten, säger GS-fackets förbundsordförande Per-Olof Sjöö.
Att ges inflytande över sitt eget arbete skapar också engagemang.
– Det bygger långsiktiga relationer som gör att man mer och mer arbetar åt samma håll och kan säkra jobben som finns på företaget, säger han.
Annorlunda verklighet i början av seklet
Medan dagens ledord är samförstånd och kompromisser såg verkligheten betydligt annorlunda ut i början av förra seklet. I stället för den relativa arbetsfred som rått på svensk arbetsmarknad präglades 1900-talets första decennier av strejker och lockouter.
– Sverige hade många konflikter och även när man tittar på antalet strejkdagar låg vi i topp internationellt. Det kan man tolka som att det var stökigt och bråkigt, men också som ett utslag av att båda sidor tidigt var välorganiserade, säger Kerstin Enflo, professor i ekonomisk historia vid Lunds universitet.
Under sent 1920-tal började antalet konflikter plana ut för att sedan minska kraftigt i samband med tecknandet av Saltsjöbadsavtalet 1938. Parterna hade dock erkänt varandra långt före.
I Sverige fick arbetarna organisera sig tidigt. Konflikterna handlade i stället till största del om löner och arbetsvillkor, medan de internationellt – som i exempelvis USA – ofta handlade om just rätten att organisera sig.
Kerstin Enflo, professor i ekonomisk historia
I stället för politisk inblandning valde Sverige också en egen väg genom att 1906 instifta en statlig medlingsinstitution och på så sätt få parterna att närma sig och sänka tonläget genom medling.
– Varför politikerna valde att gå den här vägen och stå utanför vet jag inte, men den är rätt specifik och är numera en djupt förankrad idé. Kanske för att de såg att parterna kunde komma fram till bättre lösningar själva än att blanda in en tredje part med mindre information som inte gynnar endera, säger Kerstin Enflo.
I de långa strejkerna förlorades också stora värden vilket från båda sidor till slut byggde upp en vilja att begränsa.
– Det var en lång uppförsbacke, men till slut hittade parterna den kompromiss som blev den svenska modellen. Den blev så stark för att det tog lång tid att nå dit och fick då också starkare försvarare i stället för en modell som trycks på ovanifrån av staten, säger Irene Wennemo.
Industriavtalet kommer på plats 1997
Under 1970- och 80-talen blir det åter mycket konflikter som inleds av den stora gruvstrejken på LKAB 1969. Staten gick in och lagstiftade om LAS* och MBL* och den politiska inblandningen bröt enligt Svenskt Näringslivs vice vd Mattias Dahl den tidigare samförståndsandan. Något som inte löser sig förrän Industriavtalet kommer på plats 1997. Ett avtal som ser till att lönenivåerna regleras utifrån internationell konkurrens – vilket nu även sätter lönestandard för hela den svenska arbetsmarknaden.
– Det kommer till genom gemensamma värderingar kring att stärka svenska företag internationellt och samtidigt ha en bra löneutveckling och goda arbetsvillkor för industrins medarbetare, säger David Johnsson på Svenskt Näringsliv.
Sedan dess har den svenska modellen stått sig relativt stabil, vilket gett företagen ett tryggt investeringsklimat.
– Det har inte alltid varit frid och fröjd, men det har ändå alltid funnits en organiserad arena att diskutera på. Det har skapat en tillväxtorienterad arbetsmarknad som bidragit till att hålla inflationen nere, säger Kerstin Enflo.
Att den svenska modellen skapat en välfungerande arbetsmarknad är även David Johnssons och Svenskt Näringslivs åsikt. Och det är också däri som dess styrka ligger.
– Den har bidragit till att stärka konkurrenskraften och svenska jobb och det är arbetstillfällena som betalar för välfärden och välståndet i vårt samhälle, säger han.
* Se faktaruta.
- Under tidigt 1900-tal präglas svensk arbetsmarknad av strejker och lockouter som planar ut under 30-talet för att helt upphöra 1938 när Saltsjöbadsavtalet sluts.
- 1969 bryter gruvstrejken på LKAB ut, vilket blir startskottet för en oroligare tid med ännu fler strejker.
- Under 70-talet lägger sig politiken i och 1974 klubbas LAS, lagen om anställningsskydd, igenom och 1977 kommer MBL, lag om medbestämmande i arbetslivet. Det bryter samförståndsandan och lösningen kommer inte förrän 1997 då Industriavtalet sluts och som har gällt sedan dess. Ett samarbetsavtal, vars rätta namn egentligen är Industrins samarbets- och förhandlingsavtal, där arbetsgivarna och facken inom industrin på olika sätt arbetar för att utveckla svensk industri samt stärka dess lönebildande norm.
