Skola krokar arm med företag för att locka framtidens finsnickare
Drömmen om att få jobba med händerna, och tryggheten i att veta att det finns jobb efter studenten, fick Rasmus Löv och Gustav Pihlblad att söka Hantverksprogrammet Finsnickeri vid Leksands gymnasium. För i en bransch där kompetensförsörjningen varit otillräcklig sedan många år är efterfrågan på finsnickare större än utbudet. Där samarbete med de lokala företagen lett till en win-win-situation i att hitta rätt kompetens.
Det är full fart i verkstaden på Leksands gymnasium. Andraårseleverna Rasmus Löv, 16, och Gustav Pihlblad, 17, på Finsnickeriprogrammet jobbar med att producera prylar för sina UF-företag; specialdesignade skateboards och unika klockor signerade Rock around the clock. Halvvägs genom utbildningen är det fortfarande att arbeta med händerna som är bäst med skolan.
– Praktiken har lätt varit roligast, synd att det bara var tre veckor. Men nästa gång får vi vara ute i fyra, säger Rasmus.
– Sedan får vi åka på utbyte med en skola i Österrike också, det blir coolt, säger Gustav och tillägger:
– Jag har alltid drömt om att jobba med händerna för jag tycker det är jättetråkigt att sitta still vid en dator.
Under totalt 15 veckors praktik på olika träföretag i Dalarna får eleverna testa såväl att jobba på ett litet specialsnickeri som i lineproduktion på ett större företag för att känna vad som passar dem bäst.
– Ofta leder praktikplatserna till framtida jobb för eleverna. Varje vår får jag samtal från företag som frågar om jag har någon bra avgångselev de kan anställa, berättar yrkesläraren Marcus Andersson.
Hantverksprogrammet i Leksand är den finsnickeriutbildning som är längst norrut i Sverige. Men skolan lockar elever från norr till söder och vid studenten är de anställningsbara finsnickare.
– Alla träindustrier runt omkring är beroende av oss och behöver vår kompetens, från Leksandsstolen till Tomoko Hus som exporterar till Japan. Inom tre mils radie runt skolan har vi 20 olika träföretag som vi föder med våra elever, säger Marcus Andersson.
Kompetensförsörjningen för trä- och möbelbranschen är annars ganska problematisk. Tillväxten av ny kompetens minskar eftersom allt färre unga väljer yrkesgymnasium, och läsåret 2022/2023 sökte endast en dryg tredjedel av eleverna ett yrkesförberedande program enligt Skolverket. En av anledningarna är att yrkesutbildningarna inte ger högskolebehörighet, vilket har bidragit till att ge dem låg status. Därför har man på Leksands gymnasium valt att baka in ämnena som ger behörighet i Hantverksprogrammet.
– Det har varit ett jättelyft för oss. Tidigare valde få elever att lägga till teoretiska ämnen som ger högskolebehörighet, nu är det i stället väldigt få som väljer bort dem, säger Marcus Andersson.
För fem-sex år sedan dippade ändå antalet sökande.
– Då tog vi in en vuxenutbildning dagtid, berättar Marcus Andersson, en lösningsfokuserad själ som brinner för trä- och möbelindustrin.
Det saknas inte bara nyutbildade i branschen, i undersökningar har företagen även lyft fram bristen på rätt typ av kompetens som ett problem. På Leksands gymnasium har man löst detta genom ett nära samarbete med ett 20-tal lokala träindustriföretag som tar in gymnasiepraktikanter. Sju av företagen är även med i skolans programråd som möts varje termin för att se över utbildningen.
– Det ger oss lärare en förankring i branschen. Vi ser om vi behöver ändra eller komplettera utbildningen för att våra elever ska matcha företagens behov. Vi är viktiga för branschen här uppe, säger Marcus Andersson.
Att Hantverksprogrammet har stor betydelse för träindustrin i trakten kan Therese ”Tess” Armgren, vd på Allmoge Snickerier i Leksand intyga:
– Hade vi inte haft skolan vet jag inte vad vi hade gjort. Alla våra nyanställda kommer från Leksands gymnasium, säger hon.
Allmoge Snickerier tar årligen emot praktikanter från Hantverksprogrammet och Tess Armgren är engagerad i Leksand gymnasiums programråd. Hon är tacksam över det nära samarbetet med skolan.
– Vi gör exklusiva, avancerade specialfönster och dörrar och har höga krav på våra snickare, därför krävs rätt kompetens, förklarar hon.
Finsnickeriutbildningen i Leksand var förstahandsvalet för både Rasmus Löv och Gustav Pihlblad.
– Jag vill vara säker på att få jobb efter skolan, så man slipper plugga vidare, och det gör jag nu, säger Rasmus Löv.
Han är från Ludvika, men har alltid har drömt om att bo i Leksand och Rasmus sticker inte under stol med att det delvis är hockeyn som lockar. Nu stortrivs han på studentboendet bredvid skolan och drömmer om att få jobb på ett litet möbelsnickeri efter studenten.
– På min praktik fick jag göra matbord och soffbord. Det var väldigt kul att jobba i massivt trä.
Det är roligt att få vara med från början till slut, roligare än att stå på ett fabriksgolv och trycka på en knapp.
Även Gustav Pihlblad är övertygad om att framtidens jobb är säkrat.
– Sköter man sig på praktiken är det lätt att få jobb. Jag var på Dala Ledstång i Rättvik och det var jättebra, jag knöt kontakter och omdömet från praktikplatsen är nästan viktigare än betygen. De kollar ju inte på hur bra jag är i historia när jag söker jobb som snickare.
