Mässans framtid: Oslagbar marknadsplats eller dyr klimatbov?
Möbelmässor som fenomen är under ständig diskussion. Digitaliserad marknadsföring, hållbarhetsaspekter och höga kostnader gör att många företag i branschen nu utvärderar om det är värt det. Men kan det fysiska mötet verkligen ersättas?
Text: Frida Henke
Möbelmässorna som marknadsplats har fått konkurrens. Positionsförskjutningen började redan före 2020, men skyndades på av pandemin. Alternativen är happenings liknande Three days of design i Köpenhamn och digitala satsningar som snygga och användarvänliga hemsidor och en ökad närvaro på sociala plattformar.
Kanske syntes förändringarna allra först i Milano där tidigare mässdeltagare under 10-talet i stället valde att flytta till showrooms i stadens centrala delar. Efter nedstängningen under pandemin återvände Milanomässan, Salone del mobile, förra året med 30 procent färre besökare och en minskning med fyra paviljonger. Stockholm Furniture Fair har påverkats på liknande sätt.
– Pandemin var en “game changer”, men jag tror fortfarande att vi behöver mässorna. Det är inte bara en utställning utan en plats för samtal och utbyte av idéer, säger Anne-France Berthelon.
Hon är frilansjournalist och skriver för franska inrednings- och arkitekturtidskrifter som Ideat, AMC Architecture och Le Moniteur och har länge åkt världen runt för att besöka design- och möbelmässor. Hon tycker sig se att det står och väger.
– Det är ett intressant läge. Mässorna kämpar nu för att få tillbaka de många möbelföretag som nu utvärderar om det är värt det – för det är dyrt med en monter. Men det är också en chans att låta det utvecklas till något nytt, något mer, säger hon.
Till Stockholm Furniture Fair har Anne-France Berthelon kommit sedan 2008 och har alltid uppskattat mässans intimitet. Att det på ett lättillgängligt sätt går att träffa och samtala med såväl nyare som mer etablerade formgivare och möbelföretag. Mässans grepp med att till i år blanda upp företagsmontrarna med greenhouse-utställningen – mässans plattform för morgondagens designstjärnor – panelsamtal och seminarier och större sociala ytor är något hon också uppskattar mycket.
– Det behövs något annat än bara affärer, något lite kul och mer avslappnat. Upplevelsen är minst lika viktig. För det handlar inte bara om att sälja produkter utan om de informella samtalen som kan bli inledningen på oväntade och fruktsamma samarbeten, säger hon.
Anne-France Berthelon anser att mässorna behöver föryngra sig. Exempelvis genom att det parallellt skapas evenemang inne i stan. En korsbefruktning där open air-evenemang eller designvecka möter möbelmässa och genom att stärka dialogen mellan det kommersiella och kulturen. Samma spår är även Blå Stations vd Johan Lindau inne på.
– Om allt skulle gå åt skogen – då skulle drömmen vara en möbelmässa som hölls i Malmö samtidigt som 3 days of design i Köpenhamn med gratis pendlingsbiljett för mässbesökarna. Annars ser jag egentligen inget riktigt alternativ till mässor. Det kanske kan räcka att bearbeta konsumenten med sociala medier och specialinbjudningar för de som är stora och etablerade, men inte för de som skall växa och etableras, säger han.
Han pratar om vikten av det fysiska mötet, det spontana och obokade. Och inte bara för försäljning utan för att också kunna utvecklas som företag.
– Det är här man kan ställa frågorna och få insikter från inredare, det får du inte på ett digitalt möte eller med ett glas vin i handen på ett event. Såklart kan vi representera vårt märke på ett showroom inne i stan, men där är de bara de redan frälsta som kommer och då får du bara samma lovsång, säger Johan Lindau.
Blå Station ställde ut på möbelmässan första gången 1987. Då ett högljutt litet företag, enligt Johan Lindaus beskrivning, som kunnat växa och bli en faktor tack vare att de haft mässor som plattform. Lika säkra på hur relevant en mässa är för företagets möjligheter att växa är inte upphovsmännen bakom nystartade möbelföretaget Bebo objects. Hade Adam Jismark och Mattias Karlsson före Stockholm Furniture Fair ställts inför valet att medverka på mässan eller göra en schysst produktplåtning, hade det fått bli fotograferingen.
– I dag måste man lägga mycket pengar på innehåll och material, det går inte med en amatörtagen bild och det knaprar på marknadsföringsbudgeten. Men det var före mässan, kanske skulle jag säga något annat nu, säger Adam Jismark.
Hans kompanjon nickar medhållande.
– Den har varit nedsnackad, utställare som flyr och mycket prat huruvida den ska överleva. Men det har varit en mycket trevlig mässa. Den har blivit mer designinriktad och har hittat en bra mix mellan sociala ytor och etablerade och oetablerade varumärken, säger Mattias Karlsson.
Deras företag må vara nystartat men duon har många mässor i ryggen, exempelvis med tidigare arbetsgivaren Gärsnäs. Förutom Stockholm Furniture Fair har de även ambitionen att i år vara med och synas i Milano.
– Sättet du kan nå ut på en mässa är unikt. Du kan visa produkterna för olika projekt, boka möten och prata med otroligt många olika människor. Här är det produktfokus, medan evenemang som 3 days of design mer bara är en stor branschfest. Det är två olika approacher, men det vore trevligt att få in den synergin mellan mässan och showrooms inne i stan, säger Adam Jismark.
Men mässans problematik är mångbottnad varav ytterligare en tungt vägande aspekt är hållbarheten, menar Adam Jismark och Mattias Karlsson.
– Generellt sett är mässorna ganska bespottade ur ett hållbarhetsperspektiv. Man bygger stora montrar som ska rivas efter en vecka, säger Mattias Karlsson.
Hållbarhetsaspekten är också något som inredningsarkitekt Christopher Gleeson snabbt kommer in på när han får frågan om mässornas framtid. För även om både mässor och företag i allt större utsträckning försöker bygga nedmonterbara montrar blir det väldigt mycket som slängs efter bara en vecka. Inte minst i form av emballage.
– Det är svårt att vara på en mässa utan att reagera och ha det i bakhuvudet, säger han.
Christopher Gleeson arbetar på arkitektfirman Wingårdhs där säljare står på kö för att få komma och prata nyheter och visa kollektioner. Någon uppsökande verksamhet har de inte så en mässa blir viktig för alla de mindre varumärken som annars skulle ha svårt att nå fram.
– Mässan är en bra plattform för relationsbyggande och även om det bara är en glutt av de olika företagens produkter får man mycket ut av det. Inte minst kan det vara extremt effektivt att gå där med kund för pågående projekt, säger Christopher Gleeson .
Gällande årets upplaga av Stockholm Furniture Fair är han positivt överraskad. Känslan han tar med sig är att den varit balanserad och välkurerad. Att mässan blivit mindre tycker han inte den blev lidande av.
– Den fyller ett syfte samtidigt som man inte kommer ifrån att det är uppblåst och slösigt.
Vad lösningen skulle vara vet han dock inte riktigt. Men en möjlig ersättare skulle kunna vara en endagarsmässa där utrymmet för företagen är begränsat och inga montrar får byggas upp. Förlagan han tänker på hölls för något år sedan i ett gammalt lokstall i Köpenhamn.
– Det blev mer greppbart och stämningen var bra. Man fick ställa in sina grejer på den avsatta ytan och that was it, det behöver inte vara mer. Det är extremt, men samtidigt bra att det finns någon hejd på det.
