Cirkulär design - vem har ansvaret?

När det gäller de branscher och företag TMF representerar så måste varje enskild part ta ansvar för just sin värdeskapande del i produktionskedjan och designa just sin insatsvara enligt en cirkulär logik.

Trähusföretagen, som tillverkar hus, kan ta höjd för sin unika del i att bygga t.ex stomme, tak och fasad och där montera fönster, dörrar, golv, snickerier på ett sådant sätt att de kan demonteras och uppfylla krav på cirkularitet och modultänk.
Parallellt är det upp till fönstertillverkaren, golvtillverkaren och kökstillverkaren att ta höjd för att just deras produkter är designade enligt en cirkulär logik med möjlighet till slutna materialflöden.

Och när det gäller så komplicerade och långlivade produkter som byggnader så handlar det snarare om nätverk av värdeskapande och värdebevarande, där vi går från den linjära värdekedjan där man utgår från råvara, tillverkar en produkt som sedan blir avfall som bränns eller läggs på tipp, för att mer fokusera på cirkulära värdekedjor där man försöker sluta materialflöden enligt en cirkulär logik.

I framtiden lär branschen arbeta mer i värdenätverk som präglas av industriell symbios mellan många olika intressenter.

Tyvärr finns det i dagsläget några försvårande omständigheter för byggmaterialindustrin där dagens lagstiftning, i fråga om t.ex. avfall och krav på redovisning av kemiskt innehåll, är anpassad efter en linjär ekonomi och dels finns en rad andra aspekter som kan upplevas som hinder.

IVL har tagit fram en rapport där man radar upp ett antal hinder:

Hinder för ökad materialåtervinning

Avsaknad av ekonomiska incitament
Avsaknad av en marknad för vissa återvunna material
Jungfruliga råvaror är fortfarande relativt billiga
Återvunna material kräver dokumentation och tester
Dålig källsortering
Dålig materialhygien & risk för förorening av materialet
Brist på eller avsaknad av teknik för återvinning
Oförmåga att identifiera och sortera olika material
Många sammansatta produkter
Bristande kunskap