Kommunernas roll och ansvar

Ingemar Bengtsson, universitetslektor i fastighetsvetenskap vid Lunds universitet, Hans Lind, professor i fastighetsekonomi vid KTH, samt Fredrik Kopsch, docent och universitetslektor i fastighetsvetenskap vid Lunds universitet, är några forskare som  ur olika perspektiv har tagit upp problemet och de menar att kommunernas agerande som planmonopolister kan vara en möjlig förklaring till det låga bostadsbyggandet i allmänhet och det låga småhusbyggandet i synnerhet.

För låg produktion av byggrätter

Ingemar Bengtsson har pekat på flera orsaker till varför det produceras för lite byggrätter. En möjlig förklaring är de ekonomiska och politiska incitamenten, vad kommunen utvärderas mot, men också myndighetsaktivism där politiska och privata intressen påverkar utfallet.

"Det saknas idag forskning som klargör hur kommunerna bestämmer vilken mängd byggrätter de ska producera, i förhållande till det underliggande behovet (effektiv mängd) Vi kan anta att incitamentsstrukturen för kommunen inte stöder en tillräckligt hög produktionsmängd, men vi kan inte idag säga hur stort problemet är. För detta behövs ytterligare forskning."

Bristande planläggning av mark

Hans Lind ser bristande planläggning av mark som ett kostnadsdrivande problem, han skriver;

"Det har under de senaste 60 åren tillsatts rader av utredningar för att undersöka konkurrensen på byggmarknaden, men för att få prisvärda bostäder krävs också mark med byggrätter. Detta utbud styrs helt av stat och kommun: Staten begränsar den mark som det är tillåtet att bygga på genom ett omfattande regelverk för att skydda olika intressen. Kommunen har ett planmonopol som i praktiken innebär att människor som redan har en bra bostad bestämmer hur många nya byggrätter som ska skapas på mark i kommunen.

Fredrik Kopsch å sin sida diskuterar de begränsningar av bostadsbyggandet i de centrala lägena som pressar ut småhusområden.

Kommunernas agerande kan alltså starkt ifrågasättas. Enligt Regeringsformen är det den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd som ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten; rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg, trygghet och bra förutsättningar för god hälsa. Detta borde vara utgångspunkten för kommunernas agerande. Istället har det skapats en hopblandning av motstridiga roller där egna ekonomiska intressen av att hålla uppe markpriserna på det egna innehavet genom markransonering är ett exempel.