AD-dom 2020 nr 70 - semesterersättning vid överenskommelse om anställnings upphörande

Bakgrund
En arbetsgivare och arbetstagare träffade en överenskommelse där anställningen avslutades. I överenskommelsen stod även att bolaget skulle betala ut ett viss belopp som avsåg utestående lön. Slutligen angavs i överenskommelsen att parternas samtliga mellanhavanden därmed var slutligt reglerade.

Efter att överenskommelsen undertecknats gjorde arbetstagaren gällande att hen även hade rätt till semesterersättning, vilken inte hade utbetalats. Bolaget menade att detta avtalats bort genom skrivningen att parternas samtliga mellanhavanden var slutligt reglerade. Arbetstagaren menade att hen inte förstått att hen avstod semesterersättningen genom överenskommelsen och att hen inte hade skrivit under om hen förstått detta.

AD
Semesterlagens bestämmelser om semesterförmåner är tvingande. Det hindrar inte att en arbetstagare efter anställningens upphörande eller i samband därmed med bindande verkan kan träffa en överenskommelse om att avstå sin rätt. För att en sådan överenskommelse ska anses ha träffats krävs att det kan bevisas att arbetstagaren verkligen avsett att avstå förmånerna. I aktuellt fall var det arbetsgivaren som upprättat överenskommelsen. Arbetstagaren skrev under den i en bil utan att ha sett överenskommelsen innan. Semesterersättningen togs inte upp muntligen vid undertecknandet. Vid sådana förhållanden var det inte klarlagt, mot arbetstagarens bestridande, att semesterersättningen hade avtalats bort i överenskommelsen.

Kommentar: I de fall anställningen avslutas i samband med överenskommelsen bör alltid finnas inskrivet i överenskommelser att det belopp som utges inkluderar lagstadgade och avtalade semesterförmåner.